Rädsla är ingen svaghet

Idag måste jag få skriva av mig lite.

Jag älskar min son över allt annat, skulle ge honom månen om han bad om det, han är ljuset i mitt liv och han kommer alltid vara nummer 1 för mig.. Men han ger mig snart psykbryt.

I ett tag nu har han skrikit varje kväll för att han är trött. Men när vi väl är i sovrummet så är det ännu mer skrik för då vill han inte sova alls, Han är uppe till 11-12 varje kväll och han börjar skrika av trötthet vid 8 tiden men är omöjlig att få att somna..

Jag försöker med det mesta.Jag sjunger, vi tittar på små barnfilms snuttar på youtube, han får lite mer välling, vi myser och jag pratar. Men funkar det?

i 99 fall av 100 funkar de annars NEEEJ.

Jag har ganska långt tålamod men när klockan börjar närma sig halv 12 så är mitt tålamod slut och jag blir jävligt irriterad, Jag vet att han blir mer uppstressad av att jag blir irriterad och jag försöker verkligen. Men ibland går det inte, jag skäller på honom. Jag lovar mig själv gång på gång att inte skälla Men när jag har legat och lyssnat på skrikande i nån timme så är det slut på tålamodet.

Jag mår dåligt över det för jag vet ju att han inte menar illa.

Älskade lilla barnet mitt.

Nu sover han dock sen vi kom hem från svärmor.

Han har busat med sin "mamor" och hennes kise, vi har ätit vildsvin och varit och storhandlat.

Idag fyller även min fina kusin Therese 30 år. Grattis du :)

.

Orkar inte mer nu

Adios